Deppo
På väg hem igår från en mysig fika med Eve och sen också Sofia N och Ajda som vi stötte på där senare när Eve var på väg att gå, gick jag med ett leende på läpparna och en positiv sinnesstämning. Tänkte på att något av det absolut bästa som finns är vänner som får en att må bra och sprider sån positiv energi! Omväxling kan också vara bra med vilka man pratar med. Det var väldigt trevligt att prata med Sofia och Ajda som egentligen är min systers vänner men som jag också känner och tycker om (även om vi inte umgås på fritiden)! :) Fick mycket positiv energi och nya tankar i mitt huvud av deras sällskap!
Dessvärre så känns inte den här dagen lika underbar som igår. Den började väl hyfsat bra förutom att jag kände mig sämre i halsen och näsan (var täppt och tjock i halsen). Så jag gick på psykologin eftersom vi skulle prata i grupp om en sjukdom vi skrivit om, jag slängde ihop mitt arbete igår kväll under några timmar eftersom jag glömt bort den, och där kändes allt bra. Lite dosig kände jag mig, men det var säkert för att jag inte fick så mycket sömn och dessutom tog lite hostmedecin (coccillana med morfin i, goda grejer!) innan jag gick till skolan. Men på väg hem så kom det en vind med nedstämdhet och ledsamhet. Kroppen känns jättetung och seg och allt är allmänt piss.
Efter några tårar i ensamheten lättar iaf den tyngsta nedstämdheten. Jag vet ju att den ändå bara är på tillfälligt besök. Kan bero på att jag inte har kunnat träna på mer än en vecka och saknar endorfinerna som gör mig sådär glad som jag brukar vara. Kan också bero att jag är lite sjuk, viruset/bakterierna stökar till det i mig. Hur som helst har Eve bestämt att jag ska ha en "feel good"-kväll hemma hos henne ikväll för att lätta mitt sinne, och det kommer nog med stor sannolikhet hjälpa. ♥
Finns nog inte en bättre bild (och fulare) på mig som beskriver hur piss allt känns!
Dessvärre så känns inte den här dagen lika underbar som igår. Den började väl hyfsat bra förutom att jag kände mig sämre i halsen och näsan (var täppt och tjock i halsen). Så jag gick på psykologin eftersom vi skulle prata i grupp om en sjukdom vi skrivit om, jag slängde ihop mitt arbete igår kväll under några timmar eftersom jag glömt bort den, och där kändes allt bra. Lite dosig kände jag mig, men det var säkert för att jag inte fick så mycket sömn och dessutom tog lite hostmedecin (coccillana med morfin i, goda grejer!) innan jag gick till skolan. Men på väg hem så kom det en vind med nedstämdhet och ledsamhet. Kroppen känns jättetung och seg och allt är allmänt piss.
Efter några tårar i ensamheten lättar iaf den tyngsta nedstämdheten. Jag vet ju att den ändå bara är på tillfälligt besök. Kan bero på att jag inte har kunnat träna på mer än en vecka och saknar endorfinerna som gör mig sådär glad som jag brukar vara. Kan också bero att jag är lite sjuk, viruset/bakterierna stökar till det i mig. Hur som helst har Eve bestämt att jag ska ha en "feel good"-kväll hemma hos henne ikväll för att lätta mitt sinne, och det kommer nog med stor sannolikhet hjälpa. ♥
Finns nog inte en bättre bild (och fulare) på mig som beskriver hur piss allt känns!
Kommentarer
Trackback
